"Turbo"
Dob: 14. November 2005
Owner: Ragnhild og Bengt Berglund, Nykøping, Sweden

- Pictures -

- Results -


---In English, scroll down

INTE skulle jag ha hund inte...
Tjattjat från ungarna sen dom var små. Bengt sa alltid att när han blev pensionär
så skulle han ha hund. Jag sa ALLTID NEEEEJ...

Sen var det ju så här...
Min kära kusin Kristin började för några år sedan komma på besök med sin hund Robin
(som vi alla saknar något fruktansvärt).
Första besöket var "pirrigt", för jag har sedan ungdomsåren varit rädd för hundar.
Detta besöket blev bra, man kunde ju inte annat än att Älska den rara lille Robin... Han visste precis hur han skulle ta "onkel" Bengt. Smög sig efter honom så fort han hade vägen åt köket till. Så här i efterhand kan man ju erkänna för dig Kristin, att det blev inte bara en köttbulle eller köttbit åt han - det blev "några flera gobitar" så där i smyg så inte du skulle märka något...:-)) hehe.

Kristin började tjata på oss, eller mig i synnerhet, att "ska ni inte ha en hund"? I flera år höll hon på, min kära kusin, ja då blev man ju så småningom liiiite sugen. Men bara liiiite....

Indiana fick sina tre underbara valpar - men då var jag inte redo än... Även om dom var så himla sööööööta.

Sen kom då Bess från Finland på besök.
Åhh vad man vart käääär. En underbar, vacker tik som visste hur hon skulle ta oss med storm. Kärvänlig och bara jättegooosig. Kristin berättade att hon ville ha valpar från Bess. "Jaja", tänkte jag, och stålsatte mig på att nu blir det tjat igen.
Och det blev det...

Då Bess fick sina nio friska, underbart vackra valpar blev man lite sugen åter igen. Den ena efter den andra valpen försvann och vi tänkte - okey, vi tar en på foder.... Vi diskuterade och diskuterade där hemma och började vänja oss vid tanken på att det kanske skulle komma en liten valp i huset. Här ska sägas att Bengt o jag inte hade berättat ett dugg för Natalie om vad som var "på G", så hon hade ingen aaaaning om vad vi hade för oss.
En tisdag i januari, närmare bestämt tisdagen den 17/1-06, hade vi en (sista) disskution hemma i köket Bengt o jag. Valp på foder? Nja då hade vi MINST ett år framför oss utan att kunna bestämma någonting själva. Vi ville ÄGA vår hund om vi nu skulle ha en. Över ett glas öl tog vi beslutet om att, "NEJ ingen hund på foder, vi köper denna valp"...men vem av dom skulle vi ta???? Tack vare mailkontakt med Kristin som skickade bilder på dom sötnosar som hon hade kvar - ja då blev inte valet så svårt...
Världens Sööööötase lille busfrö Turbo satt i stolen med huvudet på sned och fullkomligen skrek, "Ta miig". Där och då bestämde jag (för Bengt tyckte att jag skulle bestämma) mig för att Turbo skulle vi bara ha. Telefonsamtal till Kristin, som trodde vi skojade, och sen SKREEEEEK hon, "JAAAAAAA ÄNTLIGEN gick ni med på att ta en SALUKI".

Kristin kom själv ned till oss i Nyköping i Sverige med lilla Turbo och ni kan ju bara titta på bilden av Natalie hur hon reagerade på att vi skulle få valp. Än idag kan hon komma (ett halvår efteråt) och fråga, "Mamma, du har väl inte ångrat dig????"

Så här nu 6 månader efteråt kan man ju bara säga VI ÅNGRAR INTE EN DAG att vi tog Turbo. Han är en urmysig kille som vet hur han tar oss i familjen. Det bästa sällskap man kunde få.

Så Kristin, Stooort Tack för att du övertalade inte bara mig, men oxå de andra i familjen. VI har VÄRLDENS SÖÖÖÖTASTE SALUKI hemma :-))

//Ragnhild, Bengt o Natalie :-))

---

I was NOT supposed to have a dog.....
Eventhoug my kids has been "asking" since they where littleones. My husband, Bengt, always told me... "when we are old and retired...then a dog", but I said NOOOOOOO......
But...when you have a cousin like Kristin....eversince she`s started visiting us together with Robin (which loss is BIG) I knew that someday....
It`s a kind of strange, I`ve always beeing afraid of dogs, but the salukies......

And when Bess whelped 9 beautiful pups Bengt and I had this discussion, shall we buy or what?
And our daughter, Natalie, didn`t have a clue about it, hihi. And over a nice glass of beer we decided, japp, we really want a pup to be ours. And since the most lovely of them all, Turbo, still was available, it was the easiest shot. Jihaaaa, he is going to be ours :-)

We called Kristin and she DID NOT BELIEVE HER EARS!!! Finally that "wirdo" cousin in Sweden had come on to her sences :-)

And when Kristin brought him to us, after 9 hours driving in the worst snowstorm that year in our part of Sweden, and Natalie realized that he was going to stay in her house......she, and I, mum, and dad went crazy by happiness :-)

We are sooo happy for our gorgious Turbo, our new member of the family.
So thanks to you, Kristin that finally got me to realize that I/we HAD to have a saluki :-)

//Ragnhild, Bengt o Natalie :-))

Back